”Det är svårt att erkänna att saker är annorlunda än vad vi hade trott vid första påseende”
Så står det i Nevvens introduktionstext till Michele Gabrieles utställning Ode to the Shitty Situations and Tragicomic Events in an Artist´s Life.
Verket If It Does not Kill You It Makes You stronger / Too Old to Be Readable but too Important to Have Been Thrown Away påminner om medeltida illuminerade handskrifter och är gjorda för att leka med upplevelsen av äkthet.
Hjärnan läser det som att det är riktiga dokument från medeltiden, men något händer. Man tror att man har förstått, men det vi ser består i själva verket av konstnärens egna upplevelser i berättad form, nedtecknade med de tecken som medeltidens illuminatörer använde.
De egna upplevelserna förhåller sig till minnets egenheter men minnet går inte att lita på eftersom detaljer läggs till och tas ifrån i medvetandet. Den post digitala världen erbjuder mycket information och populariserad sådan. I det post digitala samhället är bilderna det som nöts in i medvetandet, det som formar medvetandet.
I boken The End Of Time: The Next Revolution in Our Understanding of the universe beskriver Julian Barbour att vi egentligen inte ser saker som de är utan mer på det sätt som hjärnan, ofta felaktigt, tolkar dem.
I Ode to the Shitty Situations and Tragicomic Events in an Artist´s Life finns ett försök att förklara verklighetens och tidens beskaffenhet.
Och Michele Gabriele förvirrar betraktaren med ett förhållningssätt som är både kritiskt och ironiserande.
Då Justin Bieber figurerade med reklam för underkläder såg sångaren löjligt snygg ut. Fotografen lär senare ha visat samma foto, men nu oredigerat, på något av de sociala medierna. Det senare visade kroppen mer alldaglig. Ändå var det förstnämnda det som vi uppfattade som verklighet.
Inte ens evolutionen tycks röra sig linjärt eller med naturligt urval vilket upplevs på utställningen.
I It’s Always so Hard to Admit That Things Are Different Than What We Had Believed at First Sight ser jag en twistad skulptur i vilken en Velociraptor, som en kyckling, styckad i två halvor. Placerad på ett elektriskt fordon som inte fungerar blir alltihop ett ifrågasättande av vad vi tror om evolutionen men samtidigt också en referens till en av populärkulturens bästsäljande filmer, Jurassic Park. Verklighetsupplevelsen är fiction. På utställningen så twistas det en gång till.
Vi mixar våra minnen med minnen från pop-kulturen.
Jag kommer att tänka på Duchamps Fontän, Flasktorkaren eller på Magrittes, Ceci nést pas une pipe, när jag ser utställningen på Nevven.
Inlägget Velociraptorn som fick soppatorsk dök först upp på Göteborg Nonstop.