Det vilar ett rivningshot över Konstepidemin. I en utvecklingsplan för Medicinareberget ingår en ny vägsträckning som går igenom bland annat Konstepidemin. Hur påverkas samfälligheten av detta? Tisdag 17 september är stadsarkitekt Björn Siesjö inbjuden till Bar 10 för att diskutera framtiden via samtalsformeln Talk Box – ett konstprojekt i diskussionsform av Tomas Ferm
DJ: Frida Yolo Sjöstam
SURROUNDINGS: Camilla Engman
FOOD: Tomas Ferm står för maten i mån av tillgång denna kväll.
Bar 10 (Konstepidemin)
Tisdag 17 september kl 19
Självkostnadspriser i baren
Scott Kelbys Worldwide Annual Photowalk har blivit ett globalt fenomen där människor över hela världen promenerar tillsammans och tar fotografier, lägger upp på nätet och deltar i tävlingar. De eventuella vinster som sajten idag genererar går till välgörande ändamål. Nu på lördag 5 september går startskottet för Göteborgs årliga upplaga. Samlingsplatsen är Gullbergsvass och temat är vattenstaden Göteborg. Har du inte möjlighet att delta denna tid eller känner dig en smula blase över Håkan-romantik har du chansen samma dag kl 10 vid Gunnebo Slott.
Worldwide Annual Photowalk
Lördag 5 september 14:00. Promenaden tar ca 2.5 timme
22 Gullbergs Strandgata // Hpl Falutorget
Holmens Rock ägde rum på The Docks i mitten av augusti. Med en grym line up av band hade man på känn att det här kan ju bli en riktig bra mini-festival. Jag menar; Hypnos, Deadheads, Spiders, Free Fall, Imperial State Electric och Hardcore Superstar. Förutom att varenda göteborgare har (eller åtminstone borde ha) en relation till någon av banden så är samtliga just…bra band.
250:- för sex stycken bra band, trots det var det faktiskt inte så jädrans mycket folk på The Docks som jag hade trott. Men det betyder ju inte att det var en misslyckad kväll – tvärtom. Synd för dem som missade kalaset.
Free Fall var ett utav de banden som spelade. Tycker väldigt mycket om dem och, som en kompis till mig sa:
”Allt Mattias Bärjed rör vid blir till guld!”,
och…ja – lite så är det faktiskt. Fantastisk låtskrivare och musiker.
Har sett Free Fall en gång tidigare, då tillsammans med Bombus och Graveyard på Storan 2011. Tre år sedan sist. Med andra ord – DET VAR PÅ TIN!
Spiders. Tjoflöjt! Tidigare samma förmiddag upptäckte jag när jag på tåget läste en artikel i Metro om Holmens Rock, att en utav mina pressbilder på Spiders var med. Väldigt liten. Väldigt, väldigt liten. Men vafan, det kändes stort ändå. Spiders framför stora rododendro-buskarna vid Surte Kyrka.
DET är coolt. SKITCOOLT.
Fick även äran att fotografera singelomslaget till Shake Electric. Kolla in låten här!
Imperial State Electric med Nicke Andersson i spetsen (oj vilken ”journalist-klyscha” det där var kände jag…) körde stenhårt med sin röjiga partyrock. Fullt ös, medvetslös.
Ni får föresten ursäkta kvalitén på bilderna. Det var fruktansvärt jobbigt ljus att fotografera i och jag fick till väldigt kassa bilder känner jag själv. Träffade en annan fotograf i diket som efter varje tur i diket (efter de tre första låtarna vill säga) tittade ned i kameran, skakade på huvudet och suckade.
”Det blir knappt något att publicera efter ikväll!” sa han besviket.
Kände detsamma.
”Dä ä bra ljus för foto idag vah?” var det en liten lullig och gullig tjomme som kom fram och frågade mig när jag hängde vid baren med mina kameror runt halsen.
”Haha, nej – det är bedrövligt!” svarade jag.
”Amäh vafan…siluetter är ju jäkligt najs asså!”
”Jo, det är inte fint. Men inte när hela kameran är full med 300 oigenkännliga siluetter…”
”…jomen säg så här…siluetter. Siluetter!”
Heh, eh. Mm.
Många kända och bekanta ansikten dök upp under kvällen. Delar ur göteborgs stora musikelit som Graveyard, Långfinger, Molior Superum, Horisont mfl. Även de så fina och omtyckta P3-profilerna Hanna Andersson och Christer Lundberg från fantastiska Christer i P3. De stod längst fram under Spiders spelning och röjde. Tyckte jag var fint.
Gamla ”avdankade” rockers fanns där också, som Thomas Silver från originaluppsättningen av Hardcore Superstar. Han hoppade av bandet 2008. Förmodligen var han väl här ikväll och kollade om grabbarna, som skulle spela senare på kvällen klarade sig utan honom.
Fin kväll var det. Under senare delen av kvällen stod jag mest och tittade ut över hamnen
och kände mig jäkligt glad att jag inte behövde ringa om skjuts, passa massor av tider för buss och tåg hemåt
- för jag visste att nu bodde jag bara sju minuter från stan. Fantastiskt.
Hardcore Superstar var sista bandet ut, men jag såg inte många låtar med dem. Samtidigt som jag gick sprang sångaren Jocke Berg efter mig…trodde jag. Visade sig att han skulle hoppa upp och klättra på högtalarna. Han är helt crazy, den där gamla målaren (jojomen, han var målare innan Hardcore slog igenom på allvar).
Tack och bock, Holmens Rock! Det var fint.
Sedan var det dags för bröllopsfotografering igen. Den här gången var det i Bärby Bygdegård i Säve. Till skillnad från förra gången hade jag bara en timmme på mig med brudparet då de enbart hade beställt porträtt tillsammans med barnen. Det var speciellt. Jag har aldrig fotograferat barn tidigare på det här sättet. Lite svårt, men jag tror ändå att det gick bra. Lillkillen fick såpbubblor av mig. Det uppskattades.
Jag har hälsat på vänner som man har på Facebook men aldrig träffat i riktiga livet.
”Det känns fint att se att även de på Facebook finns…på riktigt!” sa Marcel efter att jag varit hemma och hälsat på i hans lägenhet i Johanneberg, druckit kaffe ur två skålar, bett en bön framför Ebbot och lyssnar på Graveyard’s Hisingen Blues och The Beatles Revolver på vinylspelaren. Myz.
Det är för övrig Marcel som tagit bilden ovan.
Bubblare över ”onödigt men oh så intressant över vad jag gjort den senaste tiden”-saker.
* Har besökt kvartetskrogen nere i Surte två gånger och där blivit tipsad om bland de godaste ölsorterna jag någonsin dryckit. Tog ingen bild på’na (fick utskällning av ölbryggar-syster för det) och kommer heller inte ihåg vad den hette. Kasst. MEN, jag vet hur den ser ut – och det är ju utsidan som räknas…
* Träffat min farmor och farbror som jag inte sett på typ åtta år.
* Haft säsongspremiär för Radio JoJo – fy faen vad roligt det är att sända radio igen.
* Förberett inför kommande Konstanten-utställningen på Bagghultet. Ni kan läsa mer om utställningen här!
* Börjat bekanta mig med fler och fler Surte-bor. Än så länge är jag lite av ”Du den där nya!”, men det är fint tycker jag.
* Hälsat på min morbror på kyrkogården. Att han skulle gå och dö sju år innan jag föddes tycker jag är bedrövligt.
* Suttit på massor av internet-caféer för att maila, skicka iväg beställnignar på printar, redigera bilder och liknande. Alla de där måsten, som att fixa bredband och få in de stora möblerna i lägenheten får jag ta hand om efter Konstanten och utställningen.
* Varit jätteledsen, och varit jätteglad.
Faen vad jag saknar att skriva känner jag nu. Kanske ska börja på den där självbiografin på riktigt nu. Det vore fint. Lite som Alex Schulmans senaste krönika för Expressen. Läs den! Den är jättebra. Kände i samma veva som jag läste den att det är inte för inte som jag gjorde den där spelningenlistan ”Om jag skulle spela in en film” som jag började på för drygt ett år sedan nu. Den är också fin.
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.
Det händer allt som oftast att jag kommer på mig själv med att sakna de stora konstfesterna på HDK och Valand. Hade man tur hade man köpt ut en biljett i förväg, annars fick man hoppas på att man kände någon som kände någon som kunde öppna en branddörr på baksidan eller stå i timmar i kö på trapporna och hunsas av svartjobbande men ändå omutliga vakter.
Det här är inte riktigt samma sak, men Fête de l´art att leker i alla fall konstfest igen och KONSTFESTEN XMAS EDITION.
Detta äger rum Fredagen 28/11 kl 17-21 och man kan spisa närodlad konst direkt från ateljén, öl för 20 kr och njuta onyttiga snacks till inget pris alls.
Utställningen fortsätter sedan under lördagen och söndagen (29-30/11) med öppettiderna 12-16.
Fête de l’art är:
Aina Lord
Vilma Lundholm
Alexandra Hökbring
Margarita Iribarren
The Vag
Claudia Aranda
Maroe El Mahmadi
Louise Brodin
Anders Walfridson
Krister Trangius
Fête de l’arte
Ingenjörsgatan 3
Fredag 28/11 17.00-21.00
Lördag 29/11 12.00-16.00
Söndag 30/11 12.00-16.00
Elever på Göteborgs Konstskola har kvällsvernissage fredag 12 december. Det är andraårseleverna som ställer ut, och det är naturligtvis ett särskilt bra tillfälle för konstsamlare att spekulera inför framtida värdestegringar. Göteborgs Konstskola (Första Långgatan) //Kvällsvernissage fredag 12/12 kl 17 – 20 // Pågår lördag 13/12 – tisdag 16/12, kl 13 – 17. Martina Jakobsson ställer ut sitt egensinniga måleri på Galleri Tilt på Packhusplatsen 2. Vernissage äger rum Fredag 12 december 17-19.
…Isabella Quist följer exemplet och visar sina verk på Galleri Monitor (Valands Konstskola). Mellan 17-21 på fredag finns det även vin och snacks, de som väntar till lördag eller söndag får hålla tillgodo med kakor.
…Publikationen Möjligheten att vara eller inte har releasefest på Fabriksgatan 48 den 12/12 kl. 18-21. Publikationen är den andra i en serie initierad av konstnärsduon Flacka och bygger på ett seminarium med samma namn som ägde rum i Göteborg 2012.
OCH inför morgondagen (lördag 13 december) vill vi tipsa om en särskild utsocknesexpedition till Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Det är Koloni som arrangerar, och det utgår gratis bussresa tur & retur från Nils Ericssonsterminalen kl 10:30. OSA för plats i buss, samt se mer info här. Bland annat kommer Love is All att spela live (+flera andra) och Doc Lounge kommer att visa film. Entrén till festivalen är 100 kr
Se bilden. Känn hur någonting händer inuti dig, vill ta steget in i den där bilden där skrattspegeln leder vidare, ut i universum. Låter jag helt pårökt? Det kanske jag är, heja! Jag har inte fått mina meeeediciiiiner!
Ny utställning invigs i afton på Medicinhistoriska Museet.
Museichef Lisa Sputnes Mouwitz hälsar välkommen och presenterar utställningen kl 17.30 (17-19).
Utställningen invigs av Niclas Östlind, Fil dr i fotografi vid Akademin Valand.
Utställningen pågår 24 mars 2015 – 31 mars
Just nu vallfärdar människor till landsbygden för att bese kosläpp, ett idisslande fyrfota kreatur som i sin förädlade form återfinns mellan två hamburgerbröd, och vars mjölk man gör glass av. Men det finns ett urbant alternativ för den ej bilburne – söndag 26 april är det Koisläpp på Botaniska trädgården. Koi är en japansk karpfisk som besökare kunde se simmandes i dammen redan förra sommaren, men som fram till nu fått övervintra i varmare vatten. Det är förbjudet att äta på karparna.
Evenemanget kröns av traditionellt japansk Hanami-picknick under blommande körsbärsträd.
Här är hela programmet:
11.30 KOISLÄPP På landet har man kosläpp men i Botaniska har vi koisläpp. Förra åert köpte vi ett antal riktigt fina koikarpar från Japan. Till besökarnas förtjusning simmade de i Spegaldammen under sommaren. Under vintern har de vilat men nu ska de ut på grönbete igen. Visste du att en koikarp kan bli 80 år gammal?
11.00 -13.00 TEPROVNING Thomas Ekholm arbetar på Göteborgs universitet och forskar kring den japanska teceremonin. Kom och prova japanska teer i Växthusen.
12.00 & 13.00 JAPANDALEN
Följ med vår botanist Mats Havström på en upptäcktsfärd i Japandalen. Samling vid röda vindskyddet i Japandalen.
12.00 KÖRSBÄRSDANS Ami Skånberg dansar in våren och körsbärsblomningen på japanskt vis. Mitt emot Köksträdgården.
14.00 JAPANDALEN
Följ med vår botanist Mats Havström på en upptäcktsfärd i Japandalen. Samling vid röda vindskyddet i Japandalen.
14.00 – 15.00 TEPROVNING
Thomas Ekholm om den japanska teceremonin igen. Kom och prova japanska teer i Växthusen.
PÅGÅR 11.00 – 15.00
FÖR BARNEN: Gör koikarpar i silkespapper och prova origami tillsammans med Botaniskas pedagoger. I och utanför skollokalen i entrépartiet.
JAPANSK KAMPSPORT
Svenska Budoförbundet och andra visar japanska kampsporter med och utan samurajrustning och svärd runt om i trädgården.
BONSAI
Svenska Bonsaisällskpet visar sina exklusiva bonsaier. Utanför Växthusen.
FOODTRUCKS Under hela dagen kan du köpa mat från Spira (vegetariskt) och (japanskt). Matvagnarna står i entrépartiet.
INLÄGG
Gillar du lakrits? Jag gör det, framför allt saltlakrits – egentligen då salmiak som nordbor kanske felaktigt sammankopplar med godiset tillverkat på lakritsrot med, men som egentligen går under den mindre aptitretande beteckningen ammoniumklorid.
Fast när jag var liten gillade jag sötlakrits också, precis som allt annat sött man kom över: Lakritssnören, lakritsbåtar, lakritspipor kunde det vara och dessa svårt ikoniserade godisvaror finns ju än idag även om EU:s byråkrater vill sätta stopp för somligt.
NU kommer en utställning om lakrits till Göteborg. Det vill ni väl inte missa?
På Botaniska 28 november t.om 8 januari, 10-16 varje dag
Inträde 20 kr. Läs mer om detta här, och i blå text nedan.
Lakrits introducerades tämligen tidigt i mitt liv. Min farmor, som bodde lika långt bort som jag kunde slänga en sten, brukade sätta guldkant på lördagskvällarna genom att hälla upp en godisskål till bredden innan luckorna till tjock-tvskåpet öppnades.
Det var Hyland-era och man kunde vara helt säker på att 4 miljoner svenskar satt framför var sin självlysande Legobit och väntade på kvällens höjdpunkt: Drutten och Krokodilen!
Men tillbaka nu snabbt till lakrits: Det fanns två godismärken som gällde och det var Ahlgrens Bilar och det andra var Bassetts Lakritskonfekt.
Min favoritsysselsättning med Bassetts lakritskonfekt var att dissekera pralinerna och medelst precisionskirurgi skilja de olika lagerna åt och sortera dem i tydligt pedagogiska färgkoder: Gult för sig, rosa för sig, och svart för sig.
Således hjälpte jag farmor att snabbt få i sig de bitar hon gillade bäst, dvs de praliner jag inte inte kladdat på med trubbiga barnfingrar som säkert varit lite varsomhelst under dagen.
Men de låg i alla fall prydligt uppradade där på bordsassietten när Zeb Macahan pryglade upp en skurk.
*Bäst gillade jag att äta den gula enormt sockerdopade ringen med kokossmak för att sedan äta alla de svarta bitarna för sig.
Den turkosa skumgrejen rörde jag inte vid ens i tanken. Den var löjlig.
Min pappa jobbade vid den tiden med import av konsumentvaror kan vi säga, och det innefattade resor till Danmark – både via färja och med bil – och tråkiga vuxenmöten.
Men till kretsen av manufakturer som betades av hörde just godistillverkare – och konnässörer av detta vet att pratar man om Danmark så är det ”sød lakrids” det gäller.
Som plåster på såren för att man blivit klappad i huvudet av någon fryntlig dansk som var salongsberusad redan vid lunchtid landade det alltid ett halvkilo oformligt ”kassergodis” i knät.
Om vi tog Stenafärjan fram och tillbaka var det framför allt ett fabrikat som gällde – och som jag sedan inte hittat någon annanstans utan just i Taxfree-sammanhang: Nämligen Lakritsfigurer!
Det var en vit burk med rött plastlock och som var dekorerad med med de figuranter som rymdes i förpackningen, bland annat en brunröd lakritssmakade grej som ingen annan ville ha.
Burken såg ut ungefär så här, fast de tycks ha moderniserat den på ett ytterst vanhelgande sätt.
Min moderna fäbless för lakrits – eller saltlakrits då (salmiak) för att uttrycka sig någorlunda korrekt – härrör från samma reserutt: Pingvinlakrits!
Det bestod av en genomskinlig burk i hårdplast med ett vridbart lock och trekantsformad mynning, innehållande bara små sega salta pastiller som var gravt beroendeframkallande.
Ibland tror jag bara det faktum att man fick tugga så intensivt för att överhuvudtaget tillgodogöra sig dem utlöser en ren muskelreflex – att stoppa in ytterligare några stycken.
Ibland kunde de räcka en hel lillsemester.
Efter vilken man somnade med utmattningssyndrom i käkarna för att senare vakna upp – några timmar senare av att man svängde in på en uppfart som kändes bekant.
Prövar nyvaket tandradens kaviteter med tungan.
Lite. Lakrits. Kvar. Där.
En hel bit faktiskt.
Mmmm.
(Sedan hoppas att man slapp borsta tänderna, lakrits och tandkräm är ingen höjdare)
Lakrits är spännande, så spännande att Botaniska trädgården och Lakritsfabriken bestämde sig för att göra en utställning tillsammans.
Resan börjar i Kalabrien där lakritsroten odlas och slutar, om du vill, på någon av lakritsprovningarna där du smakar dig igenom Lakritsfabrikens sortiment från lakritsrot till färdig produkt.
Vernissage 27 november kl. 13 – 15. Provsmakning utlovas.
Botaniskas vänner bjuder på adventskaffe.
Lakrits har en lång historia. 4000 år f Kr använder sumererna (som bor vid floderna Eufrat och Tigris) lakritsroten som medicinalväxt. På 1700-talet börjar holländarna göra lakritsgodis och hundra år senare har lakritskonfekt blivit så populär att ett antal lakritsfabriker växer fram i Sverige och Finland. Idag är lakritsen fortfarande en av våra allra mest populära godissorter – men också en källa till nya mediciner! Utställningen bjuder på allt från botanik till recept.
Lakritsfabriken kommer till Göteborg och håller lakritsprovningar. Här får du möjlighet att lära dig mer om lakritsens historia, var den växer och hur den tillverkas. Detta samtidigt som du smakar dig igenom Lakritsfabrikens sortimentet från lakritsrot till färdig produkt. Missa inte att boka dig på godasaker.se/provningar
Oavsett förhållande till tro tillhandahåller kyrkorummet en alldeles särskild känsla av andakt och ödmjukhet. Jag personligen känner inte gud, men väl tusen själar som vandrat på jorden strömmar genom min kropp och deras väsen exponeras på de kalla väggarna.
Konstnären Torbjörn Steijner är aktuell med utställningen ”Kyrkans anatomi” i Masthuggskyrkan söndag 27 november.
Efteråt blir adventsfika och något glas på Bangatan 11 (nerför trappan från Masthuggskyrkan!
Kyrkans anatomi
Utställningen pågår i Masthuggskyrkan 28/11 2016 – 8/1 2017 I den kristna religionen finns fortfarande spår kvar av en traditionell uppdelning mellan kropp och själ. I utställningen öppnar konstnären upp för en dialog med kyrkorummets välkända element, som altaret och dopfunten, men med den levande kroppen som utgångspunkt.
Hopp, tillit, trygghet och förtröstan är känslor som kyrkan ofta vill ge besökaren, men dessa känslor är i allra högsta grad kroppsliga, de är kopplade till enkla vardagliga handlingar som beröring eller till ljudet av hjärtslag. I utställningen har dopfunten en form som knyter an till den fysiska, verkliga födelsen – denna kroppsliga process som i sanning är ett mirakel. Utställningen prövar på detta sätt nya gestaltningar i kyrkorummet.
Torbjörn Steijner bygger vidare på en lång historia av relation mellan konst och kyrka, där kyrkan å ena sidan har stått för förnyelse och mentorskap och å den andra för konserverande ideal kring bildkonsten. Idag söker kyrkan nya vägar för relationer med det omgivande samhället. Torbjörn Steijner föreslår med sin utställning att konsten kan få en ny betydelse för kyrkan, där konstens lekfullt kritiska och undersökande blick vänds in mot det förgivet tagna i kyrkans gestaltning.
Torbjörn Steijner är en Göteborgskonstnär med ateljé på Konstepidemin. Hans konstnärskap rör sig ofta kring mänsklig gemenskap och förmågan att känna och sprida hopp.
Dessutom går inte förringa att Masthuggsbergets kala munkhjässa är ett måste för alla Göteborgare och tillresta. Utsikten, om inte annat över staden och hamninloppet! Ta med varm choklad i termos. Kravmärkt.
Masthuggskyrkan
Vernissage 27/11 12-14
Imorron spelar GLOOMY på Viktoriahuset. Magnus Axelsson tex från exellenta bandet Njurmännen är en av medlemmarna, även Martin Nilsson, trevlig och bra trummis.
Tillställningen är arrangerad av Fanzinet OK/KULT och det händer också massa annat. Performance, utställning mm
Fotografen Jenniann Johannesson sköt av en serie bilder inspirerad av fotografen Ellen Rogers, med två av sina kompisar som modeller. Nu ställer hon ut dessa på Frisörsalongen KOLLA KOLLA på Andra lång.
Johannesson gjorde bl a annat Franska Trions senaste albumomslag och har gjort en del uppdrag genom åren. Men nu visar hon vad som kan hända när hon får leka fritt.
Vernissage imorron 19.30 Kolla Kolla Andra lång 18
Konstnären Ola Åstrand bjuder in till sin utställning MALE HYSTERIA!
Tyvärr ej i GBG utan på Ystad Konstmuseum vernissage på Lördag kl 12-16
Med inbjudan följer dessa ord:
”Under en del år på 80- och 90-talet sysslade jag med en slags bakvänd alkemi; jag ville göra skit av guld. Konsten måste plockas ner och jag skulle undersöka de riktigt mörka sidorna av det mänskliga psyket. Jag ville inte vara en väluppfostrad konstnär som gjorde konst för borgerligheten; det var baksidorna som borde visas upp i finrummen, allt som gömdes undan måste fram! Slut på förljugenheten!
Jag kanske trodde att jag gjorde upp med en traditionell konstnärsroll, men på många sätt var jag ännu en romantisk konstnär som tog på mig rollen av en slags sanningssägare, en som vågade se det obekväma i ögonen.
Idag förstår jag att mycket av mitt agerande då handlade om att finna en egen plats där så många andra verkat före mig. Jag var också arg och ledsen och idag kan jag lättare se varför.
Jag växte upp med en mamma som var upptagen av sig själv och en pappa som inte ville ha oss. Där fanns ingen vuxen att gå till så jag hittade på min egen värld, där jag fick bestämma. Pojkrummet blev min frizon.
Utan fungerande manlig förebild har jag ändå haft huvudet fullt av ”manliga” fantasier. Fantasier om kvinnor och om styrka, explosioner och förstörelse. Var kom de fantasierna ifrån?
Om man skulle karikera manligheten med stort ”M” så skulle den kunna gestaltas som en man vilken insjuknat i styrka. Någon som krampar i sin tillkämpade hårdhet på grund av rädsla för sin möjliga mjukhet. De olika manifestationerna av manlighet skulle onekligen kunna kallas hysteriska. Även om män saknar livmoder. Det är lätt att se en grupp män och tänka: ”Spänn av!”. Som en manlig amerikansk actionhjälte från Hollywood är den sfär där manlighet odlas ofta helt galet överdriven. Den framstår som kontrollerande, paranoid, skamlöst övergreppande, ilsken och maktgalen. Det är en manlighet som föraktar sin egen svaghet och hyser rädsla för att tappa kontrollen. Den drivs av aggressivitet och begär efter framgång.
All konst är självporträtt säger de. I ”Male Hysteria” (titel lånad från ett grafiskt blad av Annika von Hausswolff) har jag återbesökt äldre verk och realiserat en del som aldrig blev gjorda. Jag har arbetat om ytterligare andra verk och vissa fall gjort helt nya versioner. I den här utställningen har jag varit min egen kurator och upptäckt att jag idag kan jag se på det jag tidigare gjort med helt andra ögon än då de gjordes.”
Det började med att Volvo gjorde en ny reklam för en kaross med ett påhittat galleri i kulissen.
Jonathan Mattebo Persson passade på att kapa gallerinamnet och förverkliga Warbler Gallery.
Han köpte domännamnet och väntade sig beska från Volvo. Men Volvo tyckte tvärtom att det var kul.
Ännu mer reklam kan man tänka, gratisreklam dessutom.
Historien uppmärksammades i Dagens Media.
Iallafall kan ni gå på Warbler Gallery imorron på Arkaden Galleria nånstans.
Vernissage med DJ:s och annat & soloshow med Malin Mattebo.
Klockan 17.00-20.00
Popup-utställningen kommer sen pågå i två veckor framöver.
Anmälan för att delta på vernissage görs på www.warblergallery.com
När seklet var ungt var nonstop nära att göra en intervju med folket bakom nystartade MODS Magazine. Vi skickade några mejlfrågor men fick till svar att vi väl kunde komma till redaktionen istället. Fråga mig inte hur vi resonerade men tågresan till Borås för några korta frågor till en nystartad nättidning kändes inte alltför lockande.
Några veckor senare ringdes jag upp av en skribent för MODS Magazine. De önskade ett samarbete och min tillsynes helt surrealistiska följdfråga blev vad de hade tänkt sig. De kunde de inte riktigt svara på, men de önskade ett samarbete i alla fall.
Varför det frågade jag? Jo för att det hade chefredaktören sagt, svarade den stackars hårt prövade skribenten som blivit kommenderad att ringa mig en arla morgon.
Jag tror jag till sist lade på luren.
Vi var inte John & Paul från början direkt, om man säger så. Möjligen på slutklämmen, fast utan hitsen.
À la London är en trevlig designermarknad för oetablerade formgivare som vi också skrivit om.
Vissa barnsjukdomar till trots erbjöd marknaden ett välkommet alternativ till de evinnerligt återkommande hipsterdagisen till loppmarknader, och lokaliseringen på Pustervik kändes rätt klockren.
Förutom för C-körkortsinnhavaren med IVF-trillingvagnen som svor nedanför trappan.
Och för heterosexuella män med smak för annat än örhängen och konstiga akrylmålningar på masonitskivor.
À la London och MODS Magazine inleder i alla fall ett samarbete. Londons andra marknad kommer gå av stapeln i samband med Kulturkalaset den 12:e augusti 16:00 – 23:00 på Kanaltorget (vid göteborgshjulet), där det utöver det vanliga utbudet även kommer finnas en scen.
MODS Magazine kommer fira det hela med en artikelserie i tre delar.
Man hälsar även att det kommer finnas provrum för besökarna.
Nonstop önskar À la London och MODS lycka till och hoppas att de senare snart hittar ett gränssnitt vars flash-programmering (?) möjligen attraherar multihandikappade i delkursen hand-öga koordination samt en skribentnivå som inte får undertecknad att önska sig dyslektisk.
Jag tillhör inte dem som sörjde när stadens styrande deklarerade att det oändligt långa och kladdiga Göteborgskalaset spelat ut sin roll. Fjortisarna som varje kväll hela sommaren vandrar Avenyn upp och ner har det jobbigt nog, utan att i slutet av sommarlovet också behöva trängas med asfulla ölmagar som släppts loss från sina radhusträdgårdar för en kväll. ”För det är ju goa Jöttebårrj som bjur på kalas. Då måste man ju gå…”
Jag tycker egentligen inte vi behöver det något mera sofistikerade, slimmade Kulturkalaset heller. Men idag är det här igen.
Med en ynklig semestervecka kvar, och en kropp som av sig själv peppar i uppåtspiral inför torsdag, så bestämde jag mig att ge dagens program en chans. Och er några förslag till vad som faktiskt händer.
Kl. 12-18: Sweet Art – Ett socialt performanceverk av Joakim Stampe kommer att växa fram utanför Avalon Hotel. Han börjar jobba idag och håller på under kalaset.
Kl. 12-22: Designmarknad på Röhsskas innergård. Fram till kl. 18 bjuder också muséet, Prickig Katt och Teaterbutiken på fika i det fria på gården, det skvallras om bjudglass…
Kl. 18 tar Prickig Katt och Teaterbutiken vid med modevisning under namnet Bauer Goes Bananas!. Missade du inomhusvarianten i våras så råder jag dig att gå dit, inte minst för att håruppsättningarna är en saga i sig.
12-19: Cykelservice! Har inte du (som jag) lyckats vårstäda cykeln fast det är augusti? Sportson finns på plats på flera ställen i stan för att göra den som ny. Arvidslund, Vasagatan och Kanaltorget.
17-19: Ond Tro, förhandspremiär på Kristian Petris nya thriller med bla Jonas Karlsson på Bio Roy.
17-17.30: Lånecyklar! Äntligen får Göteborg vad så många andra städer haft länge. Annelie Hulthén inviger det hela vid Storan. Du kan ju passa på att fråga henne lite om hon har koll på faktureringen nu inför valet..
18.15-19.15: José Gonzáles på Götaplatsen. När han skalade morötter i köket på Backadalens äldreboende för snart 20 år sen trodde han knappast att Kalasets invigning 2010 skulle kretsa så mycket kring hans person, men ikväll är González den stora stjärnan högst upp på Avenyn.
Konserten med stråkar, blås och slagverk får en naturlig förlängning inne på Bio Roy kl. 19.30 där Doc Lounge påpassligt tagit plats för en kväll för att visa The Extraordinary Ordinary Life of José González. Det blir förstås musik, bar och samtal också som vanligt på Loungen.
19.30-22: Pecha Kucha på Park Lane. Alltså, det är ju inget ovanligt att det är Pecha Kucha på Park Lane, men det är det idag också (start för höstsäsongen) om man skulle vilja hänga därinne en stund.
19.30-21.15: Skrattfest på Storan. Peter Wahlbeck, Özz Nüjen, Stefan Odelberg mfl. Jag hatar Stand Up, hade det inte varit för att även Peter Apelgren <3 är med hade jag tigit ihjäl det.
20.30-21.30: Timo Räisänen på Götaplatsen. Äntligen. Utan TV-kamera mellan. Och utan manus?
22-23: Donkeyboy på Storans parkering. Jag vet inte egentligen. Men ett band som har gjort en låt som Ambitions skojar man väl inte bort. Eller?
Vad vi än gör så är det i stort sett gratis att i alla fall uppleva det. Öl i plastmugg eller inne på ställen kostar väl vad de brukar, antar jag.
Till sist: Du lade väl märke till bilden med Kulturkalasets logga i början av texten? De där stora bokstäverna som ibland bildar ett helt diffust budskap som stan är helt tapetserad med nu. Det är konstnären Annalena Mayor Ekeblad som ligger bakom kalasets grafiska uttryck i år och hon gör en riktigt bra grej av det förtroendet.
När hon gjort klart hela grejen med Göteborg & Co tiggde hon tillbaks fyra stora original. De sitter nu på annonstavlor längs Avenyn och säljs till högstbjudande på Tradera. Alla pengarna går sedan till Stadsmissionen. Me like! Gå in och lägg ett bud!
Mayor Ekeblad visar också sin konst på Stadsbiblioteket under hela Kulturkalaset.
Göteborg gästas i tre veckor av verket En limpa snusförnuft på Konstepidemin. Konstnären bakom verket, Mattias Cantzler är född i Sverige, men bor sedan länge i Norge, numera i Oslo och är utbildad på Oslo konstakademi.
Jag beger mig till Konstepidemin och Pannrummet för att erfara konst av en konstnär, vars verk ofta präglas av sociala observationer, vardaglighet, industridetaljer och hantverk, och för att göra ett reportage. Göteborg nonstop förhandsvisas skulpturen/ installationen. Jag får möta konstnären och lyssnar på de dånande strängarna fästade i plywooden. Snusdosor av märket Ettans roterar och ger ljud.
Utställningen blir extra spännande relaterad till utställningen Plenty of shit av samma konstnär. också visad på Konstepidemin, men i Bergrummet, för sex år sedan Den gången handlade det om hundskit och miljötänk.
När vi ser ner mot träskulpturen och hör det höga ljudet blir ett samtal omöjligt så vi går till ett annat rum på konstepidemin och samtalar över en kopp kaffe. Kaffet är starkt och vi tinar upp. Det är en typiskt ruggig Göteborgsdag. Jag tar foton och försöker förstå sammanhang. som nämns.
I performanceverket 2,45, som visades på Galleri 54, 2015, hade Mattias färdats i en bil av märket Volvo och modellen 245. Modellen slutade tillverkas 1993, samma år som ett rekord sattes i höjdhopp med, passande nog, höjden 2,45 meter. Efter roadtripen smältes bilen och omformades till en balk. En balk som monterades på 2,45 meters höjd i galleriet. meningslösa samband, eller viktig fakta?, något som betraktaren ställs inför.
”Volvo 245:a representerar en era som snart har gått i graven. En folklig evighetsmaskin och tillika symbol för det svenska välfärdssamhället och Sverige som ett framstående industriland” så stod det i galleriets beskrivning av utställningen.
Och visst är det väl så.
Både Ettans snus och Volvo symboliserar en sådan era.
– Känner du dig besläktad med Ruben Östlund, frågar jag?
– Östlund arbetar med sociala observationer, det gör jag också, säger Mattias.
Förra gången Mattias ställde ut på konstepidemin var 2014 med utställningen Plenty of Shit.
Titlarna säger verkligen mycket och har betydelse i denna konst. Då bestod konsten av en egentillverkad biogasanläggning som drev ett elverk, vilket i sin tur kunde generera film som visade just bajsande hundar.
Mattias Cantzler är dessutom aktuell som en av rollkaraktärerna i filmen Are you leaving already som visades på Göteborgs filmfestival. Filmen är regisserad av Mona Hoel och spelades in för 13 år sedan. Mattias spelar hantverkaren som ska måla om hos en ung kvinna som behöver stöd i livet.
Margareta Andersson är aktuell som deltagare i utställningen ”Det bästa från den aktuella konstscenen” på Galleri Thomassen. Hösten 2021 blir det separatutställning på Galleri PS.
Jag träffar henne i ateljén på Sockerbruket vid Klippan. Vi håller distans och hälsar utan kroppskontakt.
Sockerbruket har ett mansardtak. Därför har innertaket i ateljén fina vinklar. Ett sovloft ger rummet karaktär. Utanför rör sig en stor mängd tålmodiga duvor . De hasar sig uppför och nedför ett sluttande, halt plåttak. Bakom duvorna sträcker sig Älvsborgsbron som en bakgrund till hela sceneriet.
-Måleri är off nuförtiden, säger Maggan.
Jag förstår vad hon menar men – inget kan väl vara OFF om det är ett arbetssätt med bra uttryck.
Jag får reda på att Tova Mozard tog kontakt för att byta till sig en av Anderssons målningar.
Om det här måleriet skulle vara så OFF så hade nog inte en av vår tids mer uppmärksammade konstnärer velat göra ett sådant byte.
Måleri kan bli gammalmodigt i jämförelse med konst som innefattar nya digitala möjligheter,
I sin konst inriktar sig Margareta på hår med ett socialt, etnografiskt och symboliskt förhållningssätt.
– Jag har läst mycket om hår och det finns ett rikt register av symboliska aspekter kring framförallt kvinnors hår.
Förut arbetade Margareta Andersson med bilar i svart, vitt och grått.
Den konstnärliga tematiken kommer och går och håret återkom i hennes konst och nu är det tretton år sedan det började.
Man kan ta upp hår ur tusentals aspekter.
Håret fungerar som kommunikationsmedel för social status, en gift kvinna skulle förr bära huckle.
Efter ockupationen under 40-talet i Europa bestraffades kvinnor som träffat främmande soldater med att deras hår avlägsnades.
Det finns också en koppling mellan kropp, hår och helighet.
-Jag hade den här peruken som vänner fick ha på sig och så tog jag fotografier.
Margareta visar den mörkbruna peruken med spikrakt syntethår.
-Det blev inte min grej att fotografera så jag började göra måleri av det, men med samma approach.
-Måleri är öppet och man söker.
Målningarna fyller halva ateljén och just nu ställs fyra av dem ut på utställningen ”Det bästa från den aktuella konstscenen” på Galleri Thomassen tillsammans med 28 andra konstnärer.
På ateljéväggen hänger också en målning med fyra cirklar varav håret från fyra sorter av hundar fyller varje cirkel.
De mest aktuella bilderna visar mörktbrunt hår med händer som klämmer, vrider och håller i hår.
Det handlar mycket om sexualitet och normer kring hår ur ett socialt perspektiv.
Förr skulle man ha huckle över håret, särskilt om man var gift.
Margareta kommer från Bohuslän. Vi pratar om Schartauanerna.
-Min egen mamma hade fortfarande huckle när jag växte upp.
Magnus:- Det var populärt med schal över håret, arbetsskjorta och snickarbyxor på den tiden, kan också ha varit en vänstergrej.
-Jag tror det var av traditionella skäl.
Magnus: – Alla religionerna tycks ha förhållningssätt till kvinnors hår.
-Det ansågs syndigt att visa för mycket av håret, säger Margareta.
Vi får ett fördjupat samtal i Margaretas underbara ateljé. Vi har setts innan, men nu uppstår ett tillfälle att fördjupa oss i ett konstresonemang. Det är ett bra skäl att bjuda in sig själv som journalist för att kunna få prata konst.
-En gång drömde jag om en hel vägg av hår, säger Margareta Andersson.
Ämnesvalet har funnits med ett tag förstår jag.
Vi kommer in på Indien, ett land som uppskattas av konstnären.
– Jag gjorde en utställning på Academy of Fine Arts i Calcutta 2004.
Därefter har det blivit fler resor till i Indien.
-Jag siktar på att arbeta vidare inom mitt nya tema.
Margareta vill jobba med det i Indien när Coronatiden är över.
Jag tillhör inte dem som sörjde när stadens styrande deklarerade att det oändligt långa och kladdiga Göteborgskalaset spelat ut sin roll. Fjortisarna som varje kväll hela sommaren vandrar Avenyn upp och ner har det jobbigt nog, utan att i slutet av sommarlovet också behöva trängas med asfulla ölmagar som släppts loss från sina radhusträdgårdar för en kväll. ”För det är ju goa Jöttebårrj som bjur på kalas. Då måste man ju gå…”
Jag tycker egentligen inte vi behöver det något mera sofistikerade, slimmade Kulturkalaset heller. Men idag är det här igen.
Med en ynklig semestervecka kvar, och en kropp som av sig själv peppar i uppåtspiral inför torsdag, så bestämde jag mig att ge dagens program en chans. Och er några förslag till vad som faktiskt händer.
Kl. 12-18: Sweet Art – Ett socialt performanceverk av Joakim Stampe kommer att växa fram utanför Avalon Hotel. Han börjar jobba idag och håller på under kalaset.
Kl. 12-22: Designmarknad på Röhsskas innergård. Fram till kl. 18 bjuder också muséet, Prickig Katt och Teaterbutiken på fika i det fria på gården, det skvallras om bjudglass…
Kl. 18 tar Prickig Katt och Teaterbutiken vid med modevisning under namnet Bauer Goes Bananas!. Missade du inomhusvarianten i våras så råder jag dig att gå dit, inte minst för att håruppsättningarna är en saga i sig.
12-19: Cykelservice! Har inte du (som jag) lyckats vårstäda cykeln fast det är augusti? Sportson finns på plats på flera ställen i stan för att göra den som ny. Arvidslund, Vasagatan och Kanaltorget.
17-19: Ond Tro, förhandspremiär på Kristian Petris nya thriller med bla Jonas Karlsson på Bio Roy.
17-17.30: Lånecyklar! Äntligen får Göteborg vad så många andra städer haft länge. Annelie Hulthén inviger det hela vid Storan. Du kan ju passa på att fråga henne lite om hon har koll på faktureringen nu inför valet..
18.15-19.15: José Gonzáles på Götaplatsen. När han skalade morötter i köket på Backadalens äldreboende för snart 20 år sen trodde han knappast att Kalasets invigning 2010 skulle kretsa så mycket kring hans person, men ikväll är González den stora stjärnan högst upp på Avenyn.
Konserten med stråkar, blås och slagverk får en naturlig förlängning inne på Bio Roy kl. 19.30 där Doc Lounge påpassligt tagit plats för en kväll för att visa The Extraordinary Ordinary Life of José González. Det blir förstås musik, bar och samtal också som vanligt på Loungen.
19.30-22: Pecha Kucha på Park Lane. Alltså, det är ju inget ovanligt att det är Pecha Kucha på Park Lane, men det är det idag också (start för höstsäsongen) om man skulle vilja hänga därinne en stund.
19.30-21.15: Skrattfest på Storan. Peter Wahlbeck, Özz Nüjen, Stefan Odelberg mfl. Jag hatar Stand Up, hade det inte varit för att även Peter Apelgren <3 är med hade jag tigit ihjäl det.
20.30-21.30: Timo Räisänen på Götaplatsen. Äntligen. Utan TV-kamera mellan. Och utan manus?
22-23: Donkeyboy på Storans parkering. Jag vet inte egentligen. Men ett band som har gjort en låt som Ambitions skojar man väl inte bort. Eller?
Vad vi än gör så är det i stort sett gratis att i alla fall uppleva det. Öl i plastmugg eller inne på ställen kostar väl vad de brukar, antar jag.
Till sist: Du lade väl märke till bilden med Kulturkalasets logga i början av texten? De där stora bokstäverna som ibland bildar ett helt diffust budskap som stan är helt tapetserad med nu. Det är konstnären Annalena Mayor Ekeblad som ligger bakom kalasets grafiska uttryck i år och hon gör en riktigt bra grej av det förtroendet.
När hon gjort klart hela grejen med Göteborg & Co tiggde hon tillbaks fyra stora original. De sitter nu på annonstavlor längs Avenyn och säljs till högstbjudande på Tradera. Alla pengarna går sedan till Stadsmissionen. Me like! Gå in och lägg ett bud!
Mayor Ekeblad visar också sin konst på Stadsbiblioteket under hela Kulturkalaset.
Johan Ahlström vill lära sig ett nytt material och vill utforska den konstnärliga kontexten i Gerlesborg/Bohuslän
Göteborg Non Stop besöker Bottna och möter konstnärerna Johan Ahlström och Ania Pauser som går stenkursen på KKV Bohuslän) .
I Bottnafjordens innersta vik ser jag några några röda byggnader och några brant stupande berg.
Emelie Flygare- Carlén beskrev denna trakt i Ett köpmanshus i skärgården. Flygare Carlén vistades i det köpmanshuset på Råholmen som än idag står kvar intill nuvarande Gerlesborgsskolan. Det är privat område och avspärrat för allmänheten men kulturhistoriskt intressant eftersom hamnen, vid den tid som romanen skildrar, på grund av läget blev norra Bohusläns största handelsplats.
Sillen som kom in mot kusten i stora stim vid 1500-talet och därefter, saltades och exporterades. Kustsamhällena uppstod på den tiden. Därefter fick graniten liknande betydelse för trakten.
Familjen Gerle idkade handel strax i närheten men 1951 lades handelsverksamheten ned.
1944 startade Arne Isacsson Gerlesborgsskolan och använde namnet. Han kom cyklande längs kusten och som tyckte att platsen var idealiskt för måleri.
Skolan med kringliggande verksamhet utgör idag ett kulturcentrum. Några hundra meter bort från densamma ligger Gerlesborgsskolans konsthall och Konstnärernas kollektivverkstad (KKV) där Johan Ahlström går stenkursen.
En välkomstkommitté som består av flickvännen Louise, dottern Elna och hunden Thelma möter upp. De är glada och entusiastiska. Det är festligt och roligt att arbeta med graniten i den fina miljön.
Johans hund Elna blir exalterad när husse kommer oss till mötes.
Med både en BA i Fine Arts från Bildkonstakademin i Helsingfors och en BA i Arkitektur från LTH så ser Johan möjligheten att lära sig bearbeta sten på olika sätt med utgångspunkt från traditionella handverktyg, luft och elverktyg. Att forma, slipa, polera, såga, borra klyva mm, i den uttrycksfulla bohusgraniten. Och inte minst att arbeta på ett säkert sätt med rätt skyddsutrustning och med verktygsvård. Ivan Stüffe är kursledare.
Våren 2018 var Johan Ahlström i orten Oronsko i centrala Polen artist in rscidence. Det innebar ett konstnärligt uppsving för Johan Ahlström. Med efterföljande utställning på Hamnmagasinet i Varberg och en hel del annan verksamhet, bl.a på Teckningsmuseet i Laholm.
På kursen tillhandahålls traditionella handverktyg, luft och elverktyg och skyddskläder samt övningssten.
Varje kursdeltagare får en egen avdelad nisch med tak och särskilda verktyg som används för att bearbeta graniten. Johan arbetar med en säl. Han tar upp och håller den i famnen.
Ivan Stüffe och Christer Olsson är kursledare.
Anias skulptur är mycket gullig, som en pikachu eller ett mjukdjur: Hantverket är noggrannt och har tydliga texturer.
På kursen går även Ania Pauser. Ania gör en stenversion av en, sedan innan, färdig figur i stengodslera. Ania har en master med inriktning på keramik från HDK. Här på kursen kan Ania Pauser bredda sitt konstnärskap genom att lära sig att arbeta med bohusgranit.
-Den här skulpturen kan komma att ingå i en utsmyckning för Katrineholms kommun.
Det är ännu inte fastlagt vilka tekniker som Ania kommer att använda till den så det är bra att prova i bohusgranit.
Ania Pauser har också en BA från Carl Malmstensskolan.
Pauser arbetar också med kläddesign. Det kan vara därför som texturen är väldigt fin, alltså stenens yta som bearbetas med verktygen. Tygernas texturer och mönster återkommer fast i ett annat material.
Skulpturen påminner om mjukdjur eller om en Pokémonfigur.
Göteborg Non Stop återvänder en timma senare för det behövdes lunch.
Anias pillemariska figur görs efter en förlaga av stengods.
Då hade det hänt mycket (se foto) så det hade varit kul att se hur resultatet blev när det blev helt klart.
Förhoppningsvis kommer ett särskilt reportage om Ania Pauser senare. .
Här kommer några frågor till Johan Ahlström,
-har du ett syfte eller mål att få ut av stenkursen?
-Syftet är att lära sig ett nytt material och att utforska den konstnärliga kontexten i Gerlesborg/Bohuslän.
-Känner du på tekniker och material, eller har du något som du specifikt vill skulptera redan nu?
– Jag försöker vara närvarande i materialet och tekniken i första hand.
-Är det roligt?
-Jätteroligt och spännande, både att arbeta med ett nytt material och att ta del av kunskaper och historian kring stenhuggning.
-Har stenhuggaren sagt något bra/vad heter hen?
– Han heter Christer: Han yttrar en del visdomsord men framför allt förmedlar han lärdomar utifrån sin 30-åriga stenhuggarerfarenhet genom att visa hur verktygen används bäst.
-Vill du fortsätta arbeta med sten efter grundkursen?
-Absolut
-Ska du i så fall göra det på KKV Bohuslän?
-Ja. Jag tänker ansöka om medlemskap på KKV.
För historiken:
(Källa Populär historia 6/2002 Jacob Wiberg och från Wikipedia)
Så här på höstkanten passar det bra med ett besök på galleri.
Den fina höstsolens strålar lyser in i galleriets rum på Molinsgatan.
Jag parkerar min cykel och kliver in på Nevven. Förut återfanns Nevven på Bangatan.
-Men det är länge sedan, menar Mattia Lullini, galleristen som kommer mig till mötes för att presentera galleriet.
Hans fru Alina Vergnano tar ett kliv upp till kontoret. Jag pratar mycket och det gör även Mattia. Alina Vergnano tycker kanske det eller så har hon ett viktigt göromål på kontorsavdelningen.
Jag pratar engelska och Mattia pratar svenska. Det låter som engelska men jag kan höra att det är svenska.
Jag hinner inte reflektera över om man behöver ha spottar i galleriet eftersom solen lyser in den här underbara höstdagen.
Det är vernissage för Belgian Techno, en utställning med Stevie Dix.
Mitt i rummet finns ett bord med glaserat kakel som har samma färgskala som måleriet.
Tre verk ingår i utställningen.
Målningar som är utförda i vaxoljefärg pastost som ger reliefverkan.
Det är bra om man kan förstå konsten på ett snabbt, direkt sätt, utan för långa texter, tycker Mattia.
På Nevven kan man se utställningar som har stor variation och som har en mångfald av uttryck.
Mitt i rummet finns ett montage av fyra målningar, bildande en kvadrat.
Belgian techo.
– Måleriet säger allt.
Mattio förklarar att konstverket beskriver berättelsen om när Stevie Dix, efter en ravefest somnade på en gräsmatta och sov på växtmattan hela natten.
–Technomusiken, bilen hon åkte i för att sedan sova hela natten på gräset, blommorna, det mörka och starka uttrycket i technon.
Mattia Lullini är mycket nöjd med den här utställningen
-Dix namn påminner om Stevie Nicks´s namn (sångerska i Fleetwood Mac).
stevie Dix har stort genomslag men utställningar i new York, Los Angeles mm.
Och det finns kopplingar till popkulturen. Hennes senaste utställning exempelvis, där alla ingående verk föreställde platåskor.
– Hon är den bästa av en grupp konstnärer i sin generation i Europa som arbetar i en liknande riktning.
Mattia uppskattar att konstnären beskriver något och att det görs kort, direkt, begripligt, tydligt och slagfärdigt.
Jag får en beskrivning av konsten och av galleriet av Mattia.
Vi vill ha sådan konst på Nevven – det ska kunna förstås utan för många långa texter.
(Det blir lite komiskt när det nämns eftersom Stevie Dix utställning bifogas en lång text till eventet på facebook. Sådana motsägelser uppskattas av Göteborg Non Stop).
Stevie Dix är en intressant konstnär. Det målade, platåskorna, det fulsnygga bordet med de glaserade kakelplattorna med samma färgkod som den jag ser i verken på väggen – allt känns befriande liksom galleriet självt.
Mattia Lullini Och Alina Vergnano är hitflyttade från Italien. Nevven startades 2015 och låg inledningsvis på Bangatan. Nevven är ett ovanligt galleri på det sättet att det också är en mötesplats. Har man liknande intressen ska man kunna mötas någonstans. Nevven har en sådan funktion.
Det vilar ett rivningshot över Konstepidemin. I en utvecklingsplan för Medicinareberget ingår en ny vägsträckning som går igenom bland annat Konstepidemin. Hur påverkas samfälligheten av detta? Tisdag 17 september är stadsarkitekt Björn Siesjö inbjuden till Bar 10 för att diskutera framtiden via samtalsformeln Talk Box – ett konstprojekt i diskussionsform av Tomas Ferm
