Image may be NSFW.
Clik here to view.
Gillar du lakrits? Jag gör det, framför allt saltlakrits – egentligen då salmiak som nordbor kanske felaktigt sammankopplar med godiset tillverkat på lakritsrot med, men som egentligen går under den mindre aptitretande beteckningen ammoniumklorid.
Fast när jag var liten gillade jag sötlakrits också, precis som allt annat sött man kom över: Lakritssnören, lakritsbåtar, lakritspipor kunde det vara och dessa svårt ikoniserade godisvaror finns ju än idag även om EU:s byråkrater vill sätta stopp för somligt.
NU kommer en utställning om lakrits till Göteborg. Det vill ni väl inte missa?
På Botaniska 28 november t.om 8 januari, 10-16 varje dag
Inträde 20 kr. Läs mer om detta här, och i blå text nedan.
Lakrits introducerades tämligen tidigt i mitt liv. Min farmor, som bodde lika långt bort som jag kunde slänga en sten, brukade sätta guldkant på lördagskvällarna genom att hälla upp en godisskål till bredden innan luckorna till tjock-tvskåpet öppnades.
Det var Hyland-era och man kunde vara helt säker på att 4 miljoner svenskar satt framför var sin självlysande Legobit och väntade på kvällens höjdpunkt: Drutten och Krokodilen!
Men tillbaka nu snabbt till lakrits: Det fanns två godismärken som gällde och det var Ahlgrens Bilar och det andra var Bassetts Lakritskonfekt.
Min favoritsysselsättning med Bassetts lakritskonfekt var att dissekera pralinerna och medelst precisionskirurgi skilja de olika lagerna åt och sortera dem i tydligt pedagogiska färgkoder: Gult för sig, rosa för sig, och svart för sig.
Således hjälpte jag farmor att snabbt få i sig de bitar hon gillade bäst, dvs de praliner jag inte inte kladdat på med trubbiga barnfingrar som säkert varit lite varsomhelst under dagen.
Men de låg i alla fall prydligt uppradade där på bordsassietten när Zeb Macahan pryglade upp en skurk.
*Bäst gillade jag att äta den gula enormt sockerdopade ringen med kokossmak för att sedan äta alla de svarta bitarna för sig.
Den turkosa skumgrejen rörde jag inte vid ens i tanken. Den var löjlig.
Min pappa jobbade vid den tiden med import av konsumentvaror kan vi säga, och det innefattade resor till Danmark – både via färja och med bil – och tråkiga vuxenmöten.
Men till kretsen av manufakturer som betades av hörde just godistillverkare – och konnässörer av detta vet att pratar man om Danmark så är det ”sød lakrids” det gäller.
Som plåster på såren för att man blivit klappad i huvudet av någon fryntlig dansk som var salongsberusad redan vid lunchtid landade det alltid ett halvkilo oformligt ”kassergodis” i knät.
Om vi tog Stenafärjan fram och tillbaka var det framför allt ett fabrikat som gällde – och som jag sedan inte hittat någon annanstans utan just i Taxfree-sammanhang: Nämligen Lakritsfigurer!
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det var en vit burk med rött plastlock och som var dekorerad med med de figuranter som rymdes i förpackningen, bland annat en brunröd lakritssmakade grej som ingen annan ville ha.
Burken såg ut ungefär så här, fast de tycks ha moderniserat den på ett ytterst vanhelgande sätt.
Min moderna fäbless för lakrits – eller saltlakrits då (salmiak) för att uttrycka sig någorlunda korrekt – härrör från samma reserutt: Pingvinlakrits!
Det bestod av en genomskinlig burk i hårdplast med ett vridbart lock och trekantsformad mynning, innehållande bara små sega salta pastiller som var gravt beroendeframkallande.
Ibland tror jag bara det faktum att man fick tugga så intensivt för att överhuvudtaget tillgodogöra sig dem utlöser en ren muskelreflex – att stoppa in ytterligare några stycken.
Ibland kunde de räcka en hel lillsemester.
Efter vilken man somnade med utmattningssyndrom i käkarna för att senare vakna upp – några timmar senare av att man svängde in på en uppfart som kändes bekant.
Prövar nyvaket tandradens kaviteter med tungan.
Lite. Lakrits. Kvar. Där.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
En hel bit faktiskt.
Mmmm.
(Sedan hoppas att man slapp borsta tänderna, lakrits och tandkräm är ingen höjdare)
Lakrits är spännande, så spännande att Botaniska trädgården och Lakritsfabriken bestämde sig för att göra en utställning tillsammans.
Resan börjar i Kalabrien där lakritsroten odlas och slutar, om du vill, på någon av lakritsprovningarna där du smakar dig igenom Lakritsfabrikens sortiment från lakritsrot till färdig produkt.
Boka plats på http://www.godasaker.se/provningar
Vernissage 27 november kl. 13 – 15. Provsmakning utlovas.
Botaniskas vänner bjuder på adventskaffe.
Lakrits har en lång historia. 4000 år f Kr använder sumererna (som bor vid floderna Eufrat och Tigris) lakritsroten som medicinalväxt. På 1700-talet börjar holländarna göra lakritsgodis och hundra år senare har lakritskonfekt blivit så populär att ett antal lakritsfabriker växer fram i Sverige och Finland. Idag är lakritsen fortfarande en av våra allra mest populära godissorter – men också en källa till nya mediciner! Utställningen bjuder på allt från botanik till recept.
Lakritsfabriken kommer till Göteborg och håller lakritsprovningar. Här får du möjlighet att lära dig mer om lakritsens historia, var den växer och hur den tillverkas. Detta samtidigt som du smakar dig igenom Lakritsfabrikens sortimentet från lakritsrot till färdig produkt.
Missa inte att boka dig på godasaker.se/provningar
Inlägget Lakritsutställning på Botaniska! dök först upp på Göteborg Nonstop.